11-12.5 Hemresa

Karin inledde resan med brutet ben, så för jämviktens skull hade hon glömt en vapen i handbagaget för hemresan. När säkerhetsmannen fiskade upp den vassa kniven, som vi använt för att skala frukt med bleknade vi båda.

Kim tog med sej barnen och köpte bubblegum för den stora påsen med amerikanska småpengar som vi samlat på oss medan Karin besvarade en lång rad frågor omringad av ditkallad säkerhetsförstärkning. Det ringdes och kollades om hon var terrorist. Negative! Vilken tur. Karin släpptes och förenades med den övriga familjen.

Hur skall man summera de nästan 90 dagarna, och 10 255 kilometrarna, i Kalifornien?

- En av de bästa saker som hänt vår familj, efter att vi fått våra underbara barn.

- Vi förstod att ta vara på stunden och de upplevelser som vårt resemål hade att erbjuda. Vi blev medvetna om att det var vi som avgjorde om en dag blev minnesvärd eller inte.

- Det är en enorm skillnad mellan att leva i ett annat land i tre månader och att besöka en plats under en vecka. Att hinna njuta av de små upplevelserna gör resan till ett större äventyr.

- Att få resa med sina barn är att få njuta av två parallella resor, ens egen och den resa som barnen upplever. Att dra ner på tempot, så att en hel familj hinner med gör upplevelserna smakrika.

- Bloggen hjälpte oss att reflektera över våra intryck.

10.5 Morsdag i öknen

Vad kan en mamma önska sig som varit tillsammans med hela sin familj, dag och natt, i tre månaders tid. Naturligtvis en rejäl promenad i öknen på egen hand. Så efter lite gemensam poollek begav sig Karin iväg på en sigthseeing biltur och en kanske 10 kilometers promenad i den över 40 gradiga hettan. Vi firar den svenska morsdagen om någon vecka på ett mindre extremt sett.

9.5 Indio

Av de många naturupplevelser som berört oss mycket är öknen en av de häftigste. Vi bestämde oss alltså för att spendera våra sista dagar med en returvisit till Joshua Tree nationalparken. Vi slog läger i järnvägsstaden Indio strax sydost om Palm Springs på ett hotell med rejäl pool. Den behövdes, för det hade blivit väldigt mycket varmare sen vår senaste visit. Det var ännu sen vår, så temperaturen i skuggan låg som mest på 41 grader Celsius. På sommaren når den 48 grader. Vi tyckte det var ganska hett. Vi delade upp oss så de mindre fick häcka vid poolen hela tiden. Kim och Artur tog en lång biltur runt de fantastiska landskapen och några mindre promenader i den obarmhärtiga hettan. Kolla in Joshua träden på bilderna. Karin och Elsa tog en lite längre ökenpromenad senare på eftermiddagen. Och Karin såg en skallerorm. Häftigt.

6-8.5 Disneyland

"Godmorgon Disneyland!" var det första Siri utropade på morgonen. Det är fantastiskt hur The Walt Disney Company har lyckats skapa en hype runt Disneyland som håller i sig år efter år. I sista hand är det ju ändå bara en nöjespark. Ganska bra åkturer på sina ställen, men de kändes inte unika. Vi vuxna kände väl oss närmast lite enerverade på Disney hela tiden. För det första på priserna som är rena röveriet, speciellt den otäcka maten. För det andra på köerna, som kunde uppgå till 45 minuter. Detta alltså mitt i veckan, när det inte var några som helst semestrar i USA, och mitt i värsta recessionen sen 30-talet. Det måste varit rätt nära Dantes Inferno en sommarsöndag för säg två år sedan.

I vilket fall som helst gillade ungarna det, vi spenderade tre hela dagar där. För de större var favoriten California Screamin.

5.5 Calico Ghost Town

Vissa i familjen hade inte fått nog av vilda västern ännu, så vi klämde in en visit till en spökstad. Calico är en av de många städer som grundades i slutet på 1800 talet där det hittats guld, silver eller dylikt, och som sedan dog ut när gruvorna sinade. Några originalhus kvar, en del reproduktioner. Rätt intressant, och speciellt för vissa cowboys. Artur införskaffade sig en lasso, och fick en snabblektion på köpet.

4.5 Nötter och russin

Vi ger inte upp så lätt och tänkte att vi skall nog ta del också av jordbruks-Kalifornien. Vi lyckades få tag på en inte särdeles väl spridd publikation om producenter i trakten, och kryssade för några intressanta. Först på listan var Poindexters valnötsfabrik med fabriksbutik (Karin älskar valnötter). Inget pittoreskt precis, men kul och intressant. Vi var de första på två och ett halvt år som frågat om en tur i fabriken. Vi är nu strået vassare än de flesta när det gäller valnötssorter och storlekar.

Vi hann också med ett besök på en fruktfarm, även om det inte just nu var säsong för någon frukt. Vi köpte en låda mandariner. Den var full av frukter i olika storlekar. Har ni tänkt på att mandariner i butiken alltid är av samma storlek? I verkligheten finns det naturligtvis massor olika storlekar i en fruktträdgård, som sedan sorteras så det skall se trevligare ut i snabbköpshyllan. Dessutom vaxas frukterna, t.ex. persikorna de odlade, så de skall glänsa mera. För övrigt är denna dal för varm för at man skall kunna odla ekologiskt. Skadedjuren trivs för bra.

"Kingsburg, the Swedish town". Det är sloganen för en liten stad i San Joaquin dalen, grundad av dalmasar i tiden. Nuförtiden mest mexikaner tyckte vi, men staden håller stenhårt på sin svenska image. När det sen dök upp fyra lintottar till ungar, väckte det uppståndelse och vi förärades med ett studiebesök på lokala brandstationen.

Vi besökte också Sun-Maid's huvudkontor och fabriksbutik, införskaffade lite mera russin och fotograferade världens största russinask. Spännande hur ett kooperativ i dessa trakter har ett av världens starkare varumärken.

Som jag tror jag nämnde är jordbruket i Kalifornien inte särskilt tillgängligt eller pittoreskt. Långa raka rader med frukt eller bär, se bilderna. Verkar som om jordbruket är långt specialiserat. Inte mycket för turister.

Vi spenderade kvällen i en sunkig stad vars enda claim to fame var ett stängt taoistiskt tempel.

3.5 Rodeo

Äntligen hittade vi en charmig butik, Simonian Farms, som vid ett vägskäl sålde frukter och russin i mängder. (Fresno lär också vara världens russinhuvudstad). Vi fyllde bilen med några påsar russin och nötter, färska jordgubbar och de bästa chokladrussin vi någonsin smakat. Vandrade också omkring vid sidan av deras odlingar och kollade in bland annat granatäppel, se bild.

Men dagens huvudmål var rodeon i staden Coarsegold, en liten stad söder om Yosemite vid Sierra Nevada bergens fot. Vi var ute i god tid och fick platser längst framme. Underhållningen var precis så rodeoaktig som man kan tänka sig:
- en jättelimousin körde fram dagens Rodeo Marshall, som var den lokala indianhövdingen och chefen för traktens casino
- rodeoprinsessa och drottning hade valts och red runt och visade upp sig
- Stars and Stripes sjöngs stående med bart huvud
- ritt på vildhästar, jagande av små och större kalvar både med lasso och utan av män med namn som Red och Dusty
- småbarnen under sju år skulle hålla sig fast i små skenande lamm till publikens vilda tjut
- riduppvisning av Guds egna ryttartrupp, Glory Riders (!)
- tjurrytten, den machogaste grenen av alla
Och allt var sponsrat av bl.a. Budweiser och casinot.

Vi hade en superkul dag, rodeon var verkligen inte till för turister utan för traktens egen befolkning. Förvånande många i befolkningen hade faktiskt skandinaviskt påbrå. Man såg både blonda och blåögda barn, och ryttarna hade namn som Anderson, Nielsen och Myllymaki.